Evighetsmaskinen The producers sprider sin genpool ytterligare lite. Nu: Mel Brooks-producerad film baserad på Broadway-succén som föjde Brooks kulthit från 1968. Låter det spännande? Kanske inte, men faktum är att Susan Stroman i sin adaptering lyckas få två timmars camp, lättsinne och fullkomligt ofarliga obsceniteter att passera i en rasande fart. Mel Brooks själv har alltid varit John Waters busiga lillebror som prioriterat show framför kulturkritik. Här mer än någonsin. Det är buddykomedi, fars och klackarna i taket. Medan originalet med Zero Mostel och Gene Wilder stötte på viss opposition, nöjer sig upplagan med Nathan Lane och Matthew Broderick med ett färgglatt litet vykort från Broadways glansdagar.
The producers handlar precis som förut om kreativ bokföring: genom att få en show att bomba redan första kvällen, förklarar Lanes supergeekiga revisor Broderick (panikångest och blå snuttefilt), kan man bli snorrik. Jakten på ett stinkande manus kan börja. Här är det på ett hustak på 61 Jane Street man finner sin guldklimp. Där står Will Ferrell i skyttegravshjälm och konverserar duvor. Han förklarar entusiastiskt heilande att han vill göra en revisionistisk musikal om Adolf Hitlers liv. Will Ferrell har lånat ut sin begåvning till mycket dynga på sistone, men scenen när han under repetition instruerar skådespelarna exakt hur Adolf skulle attackerat koreografin är helt sagolik.
I övrigt är det jämnt och pålitligt. Gary Beach och Roger Bart gör en ny vända som praktqueens. Uma Thurman pratar svenska och vill knulla. Det finns något lite ledsamt i att se camp förvandlas till rutinerad nostalgi, men det sker i alla fall under muntrast möjliga former.Skådespelare:
Regi:
