Presidenten och Miss Wade

Det är något av en chock att för första gången på länge se Michael Douglas spela en rättskaffens karl. I komedin Presidenten och Miss Wade gör han nämligen en värdig president ända ut i fingerspetsarna. En demokrat, så klart, som slår på trumman för miljöfrågor och vapenkontroll. Det som skiljer honom från den verkliga förlagan är att han sedan några år tillbaka är änkling och dessutom far till en söt dotter. Döm om allas, inklusive biopublikens, förvåning när han plötsligt blir förälskad i en tillfälligt inhyrd miljölobbyist, en karriärskvinna som inte kan motstå denne drömprins.Så långt den yttre handlingen. Under tiden får vi inblick i den amerikanska statsapparaten och kongressens olika omröstningar, hur lobbyverksamheten fungerar och på vilket sätt media uppmuntrar republikanernas smutskastningskampanjer mot miss Wade - filmen förekommer det amerikanska valåret på ett exemplariskt, och säkert uträknat, sätt. Regissören Rob Reiner (Spinal Tap, När Harry träffade Sally, På heder och samvete) har gjort en hyfsad film, som ibland glimtar till när den vackra och charmiga Annette Bening som miss Wade visar sig på duken. Men den amerikanska chauvinismen och upphöjandet av presidenten till någon slags halvgud stör bilden. En scen är direkt stötande - efter ett beslut att bemöta ett angrepp från Libyen genom att bomba en militärbas sitter presidenten och beklagar sig över att behöva döda oskyldiga människor. En maktfullkomlig hjälte med hjärta. Dessutom förenklas det politiska spelet till att mest likna en lekstuga där det gäller att samla mest röster, i både senaten och bland väljarna.Precis som i verkliga livet, säger ni. I verkliga livet kan faktiskt Michael Douglas bli president. Tänk på det.