En familj flyttar motvilligt in ett nytt hus, yngsta dottern börjar prata med osynliga vänner i garderoben och skumma saker dyker upp i trädgården. Allt är med andra ord precis som det ska vara i Poltergeist, i alla fall för dem som gillar klassiska mysrysare. För dem som inte sett originalet från 1982 kanske den här bränner igenom alla komponenter lite för snabbt: familjen har det lite jobbigt men är sköna ändå, typiska spökhusliga saker händer, de vuxna lyssnar inte förrän det är för sent och yngsta dottern Madison försvinner in till de oförättade själarna som ligger begravda under huset. De får hjälp av utredare av parapsykologi och en mediumliknande man. Däremellan blir det clowndockor, ett ondskefullt träd och mycket elektricitet!
Vi som har sett den gamla lär vara rörande oense om nya Poltergeist. Puritaner gillar nog inte den något mer slätstrukna uppdateringen medan fans av genren i stort kan gå igång på nostaglin och den härliga dialogen. Utöver det kan man ju också fråga sig vem en relativt läskig film (läs jump scares) med så barnsliga element riktar sig till?
Men vet ni, det gör ingenting. Sam Rockwells pressade pappa och Kyle Catletts nervösa son bidrar till att man ändå glatt hejjar på familjen Bowen, det är fint filmat och skickligt uppbyggt. Jätteroligt om man gillar traditionell skräck och har barnasinnet kvar.
