Det ska vara en thriller i år. Seven går för fulla hus, och se vilket mottagande Kjell Sundvalls Jägarna fick. Det gäller inte bara film, internationella bestsellers tenderar att vara just thrillers. Ett bra exempel är Fröken Smillas känsla för snö, som Bille August håller på att filma medan ni läser detta stycke.Som en liten joker i leken dyker nu Passageraren upp.
Mikael Druker har själv skrivit manuset i bästa auteurtradition och hade självförtroende nog att lita på intrigen för att våga göra sin debutfilm med små och enkla medel. Några få skådespelare, inga dyra studioscener och med hjälp av en duktig fotograf får filmen ett suggestivt anslag.I en taxibils mörka fönsterrutor reflekteras den upplysta stadsnatten och flyter ihop med passagerarnas ansikten. Vid ratten sitter en kvinna som har stulit bilen, i baksätet en man som smög in vid ett kort stopp för att med en pistol tvinga henne att styra norrut. Det är allt vi vet när de börjar sin resa, men nyheterna på radion varnar för några bankrånare som har flytt från ett fängelse och polisen har satt upp vägspärrar.Det man tror sig veta, visar sig snart vara fel. Det är också filmens stora charm, om man gillar att bli förd bakom ljuset vill säga, det känns befriande osvenskt att bygga en film på en listig intrig.
Samtidigt lyckas Druker helt odramatiskt skildra det vanliga Sverige med enformiga vägar, bensinmackar och tråkiga fik som alltid finns omkring oss.Mot slutet blir dock Passageraren något utdragen. Berättelsen är inte tillräckligt komplex, dialogen blir tråkig och det krävs riktigt bra skådespelare med sådana förutsättningar. Nog för att de göra sitt bästa, och Amanda Ooms överraskar verkligen i rollen som den unga och självständiga kvinnan. Påklädd och osminkad, men lika vacker för det. Se det som ett lovande försök, som bådar gott för framtiden.
Skådespelare:
Regi:
