Paradise Road

Australiensare som Jane Campion och Nadia Tass är ansedda för att de förmedlar kvinnliga roller till biodukens och vårt förfogande. Landsfränden Bruce Beresford är också bra på det där med roller. Minns bland annat Sharon Stones Cindy i Last Dance. I hans senaste alster får vi ett stereotypt smakprov ur hela registret: urmodern, den godmodiga skökan, nunnan, den trogna jungfrun och den manshaftiga whiskeydrickaren. Paradise Road utspelar sig under brinnande andra världskrig i ett isolerat kvinnofångläger omgivet av Sumatras träsk och berg, och naturligtvis handlar filmen om kvinnlig vänskap. Band knutna över sociala barriärer, åldersgränser och språkförbistringar; trätor som leder till katta-slagsmål över en iväghalkad tvål, samt återförenande i en alltomfattande kör som skönhummar Ravels Bolero under den urmoderliga Adriennes (Glenn Closes) ledning. Fullblodsproffset Frances McDormand spelar lägrets skumma och tyskbrytande matrona. Men i Beresfords film tillåts begåvningar inte göra annat än en dekorativ insats. Hans manus lider av en kompakt idétorka, och åskådarnas tålamod sinar emedan nunnorna ombesörjer fånglägrets utökade gravfält. Filmen vill alla, med rätt intentioner, så väl att den helt förbiser sin egen fyrkantiga fördomsfullhet. Beresfords lägerfilm är inte baserad på en sann historia, men väl -på sanna incidenter-. Man kan fråga sig hur utgångspunkten i en film om andra världskrigets grymhet någonsin skulle kunna förhålla sig annorlunda? Att skildra krig är en nödvändig uppgift, men intresset övergår i vämjelse när tåren i ögat tränger fram och den triumfatoriska hymnen tar vid. Kvinnolägrets tapperhet är framställd i ett sektartat och heligt skimmer - i allt ifrån tortyrscener till körmöten. Nyckeln till Paradise Road heter uthållighet, rättfärdighet och återupprättelse. Men den hysteriskt ilskne och vrålande, ändock skönsjungande, japanske lägerledaren fick aldrig vara med på de noterna. Och där, precis där, ska de sanna incidenterna balansera de stormande känslorna. Sanna incidenter och gudomligt skimmer är lika fåfängt som måttstocken i diskussionen om vad som någonsin skulle kunna vara sunda roller för någon kvinna eller människa. Sätt in dina 70 kronor på smyghjälten Beresfords postgirokonto. Han är säkert i stor nöd.