Pans Labyrint

I en skogsglänta i norra Spanien har en pluton ur Francos armé slagit läger under ledning av den genomjävlige kapten Vidal fylld till brädden av hat, även till sig själv. Året är 1944 och man är ute efter de sista spillrorna av det som en gång varit en motståndsrörelse och som nu gömmer sig i de närliggande skogarna, greppandes ett sista desperat halmstrå av hopp om ett fritt Spanien (ovetandes om att Franco skulle sitta kvar vid makten i ytterligare 30 år). Vidal har sänt efter sin nya hustru Carmen, som väntar deras gemensamma barn, och Carmens dotter Ofelia från ett tidigare äktenskap. Och redan när Ofelia klivit ur bilen och för första gången mött sin nya ”pappa” tar sagan sin form. Istället för att göra sig hemma i den allt annat än kärleksfulla miljön vandrar hon i sin stora Alice i underlandet-klänning bort, iväg från lägret. Där stöter hon på en labyrint i vilken en entusiastisk faun bor. Han berättar för henne vem hon egentligen är – reinkarnationen av den underjordiska prinsessan Moanna. En gång i tiden hade hon flytt upp till människornas värld där hon dog för att återfödas till Ofelia, utan några minnen av sitt tidigare liv. Och för att återvända till sin kungliga familj måste hon genomföra tre uppdrag före fullmåne. Och man köper det direkt. Trots att Ofelias sagovärld är befolkad av den barnätande Pale Man med ögon i handflatorna och en enorm miyazaki-padda som kräks upp en gyllene nyckel. Alltför ofta ser man filmer med två eller flera parallella historier där man inte lyckas väva samman dessa, trots att de utspelar sig bara tvärs över gatan från varandra. Att som i detta fall berätta om två parallella universum och samtidigt få dessa att balanseras så väl mot varandra är verkligen en enastående bedrift av del Toro. Det går bara med en perfektion vad gäller manus, regi och klippning (satan i gatan så stilig). Alltsammans är så fantastiskt fint avvägt. Det är en liten värld det utspelar sig i, som vore alltsammans en teaterscen. Motståndsmännen verkar gömma sig bara något hundratal meter från arméns bas, labyrinten ligger runt knuten. En liten värld, men ett universum för ett elvaårigt barn. Och när filmen är slut måste sagan vara sann, allt annat vore olidligt ondskefullt.