Tunisiskan Muofida Tlatli är likt många av sina filmintresserade landsfränder utbildad i Paris. Efter bland annat klipparbete för Ferid Boughedir i Halfaouine samlade hon sitt filmkunnande och regidebuterade för snart fyra år sedan med Palatsets tystnad.
I Halfaouine utgör lusten att se, glädjen i att vara en del av någonting det centrala temat. I Palatsets Tystnad är det ordlösheten, det kvävda uttrycket, och just den kompakta tystnaden som ekar i det övergivna palatsets korridorer. Här befinner sig kyliga och distanserade Alia (Ghalia Lacroix), som bär sin älskares Loftis barn: ett av honom oönskat tillskott, som på så vis riskerar samma ansikts- och rotlösa ursprung som Alia själv. Hon söker råd hos sin mors gamla bundsförvant, den gamla och numera blinda kvinnan Khalti Hadda, men får det krassa och ringa tröstande svaret att en far inte bara är ett namn. En far ska även vara omsorg, tröst och trygghet. Hennes svar sätter fingret på den icke-närvaro som etsat sig fast som ett kvävt skrik i den sfär av social utfrysning där Alia själv vuxit upp som dotter till en tjänarinna och kurtisan.
De parallella handlingsplanen hålls sakligt isär, och pusselspelet faller sedermera på plats med hjälp av följsamt svala tillbakablickar, påminnande om John Sayles grepp i Lone Star. Filmen utstrålar en säkerhet som man sällan märker hos andra än mycket erfarna regissörer, men så är det också en alltför nära saga i tiden för att inte kräva självupplevda erfarenheter och milsvid distans. Det är mer än lätt att falla tillbaka på plattityder och enspårighet när man ska skildra en individs kamp för överlevnad i ett samhälle utsatt för omfattande revidering.
Men det är inte bara personteckningarna som gör Palatsets Tystnad mångbottnad. Filmen med dess levande personligheter illustrerar den maktlöshet som individen Alia upplevde på 60-talet och så än i dag: att fatta ett val tillsammans med hundraåriga traditioner, överhuvudens meningar, politiska system under omvälvning och sociala funktioner - utan att någonsin ha bett om det. Det valet är universellt och Palatsets Tystnad är en mycket sevärd film.Les Silences du Palais
Skådespelare:
Regi:
