Zonk! Klank! Pzzt! Ding! Det var signalen för att vår klichéfyllda film är klar i AI-micron. Operation Napoleon är ett exempel på hur det skulle kunna se ut om vi börjar be ChatGPT och dess gelikar att skriva manus åt oss. Ta alla platta karaktärer, snabba vändningar, långsökta konspirationsteorier och topphemliga underrättelsetjänster vi läst om i tusentals spänningsromaner och pling – du har en generisk röra som Netflix skulle tacka ja till direkt. Synd, för vi är inte direkt bortskämda med isländska actionthrillers.
På glaciären Vatnajökull på Island snubblar Kristins bror och vänner på vad som tycks vara ett tyskt flygplan från andra världskriget – fullt med döda nazister. Efter att han skickat bilder på vraket till Kristin finner hon sig plötsligt jagad av sadistiska amerikaner. För att inte bli dödad tvingas hon ta kontakt med sitt ex – en brittisk expert på just nazister. Vad är det egentligen som kommit upp i ljuset ute i vildmarken?
En konsekvens av att Sverige var ”neutrala” under andra världskriget är att vi därmed saknar något i vår filmarsenal som våra nordiska grannländer kan stoltsera med: nazister. Nyligen slogs en stoisk finländare mot nazister på bio medan en av Norges största filmsuccéer handlar om en av deras egna nazihatande krigshjältar. Nu lyckas till och med Island få in dem i en modern thriller. Tyvärr är filmen inte vidare bra, trots att den är baserad på en bok av Arnaldur Indriðason som är en av Islands mest populära författare (vilket förhoppningsvis betyder att boken är bättre).
Till en början inger klyschorna en trygghetskänsla. Alla som läst den typ av spänningsromaner som filmen är baserad på vet exakt vad som väntar. Det är därför oftast inte heller vidare svårt att lyckas få till en hyfsad film av det – det viktigaste är att det finns ett bra mysterium och intressanta huvudkaraktärer som för oss mot dess lösning. Problemet är att Kristin knappt existerar som karaktär. Hon saknar fullkomligt någon form av personlighet. Mycket bättre är inte hennes ex Steve Rush, det enda han bidrar med är att han är britt och kan spotta ur sig exposition om nazityskland. När filmen håller på att avrunda inser man att man inte bryr sig om någon av dem. Det är knappt att man ens längre är intresserad av att få veta vad ”Operation Napoleon” egentligen var för något. Ólafur Darri Ólafsson är ett roligt, men alldeles för sent, undantag som bonden Einar.
Landskapet är filmens största stjärna. Det är svårt att slå Island där. Och visst är det även kul att se amerikaner som ondingar. Tyvärr behöver de brittiska och amerikanska skådespelarna kräma ur sig dialog skriven av islänningar, vilket kanske är kärnan i problemet. Om filmskaparna inte ansträngt sig så för att göra något internationellt och kopiera amerikanska actionthrillers hade det blivit mer lyckat – åtminstone mycket mer intressant.
