Öga för öga

Den engelske regissören John Schlesinger förknippar man gärna med filmer som Darling, Midnight cowboy (en film man absolut måste se!), Söndag, satans söndag och Maratonmannen. De senaste årens produktion har inte varit lika imponerande av den idag 70-årige britten. Tyvärr hamnar denna hans senaste produktion, Öga för öga, i det sämre av sällskapen. Det är ett hyggligt habilt hantverk (läs: utanpåverk), men saknar både originalitet och kärna. Han är politiskt korrekt i sitt ämnesval och lika korrekt i sina ställningstaganden; det är emellertid absolut skittrist (ursäkta det grova språket) att se Schlesinger ställa in sig i den hollywoodska ideologikören där man i film efter film mer eller mindre hamrar in det för dagen gällande politiska budskapet: Familjen måste försvaras. Till vilket pris som helst.Suck. Stön. Zzzzzzzz. Inledningen lovar dock mycket mer, när Schlesinger skoningslöst tar oss i ett iskallt skräckgrepp; Karen McCann (Sally Field) sitter hermetiskt innesluten i kilometerlånga bilköer, när hon över sin mobiltelefon maktlös tvingas lyssna till när ett bestialiskt brott begås mot en av hennes närmaste. Det är skickligt iscensatt, ja filmens enda vettiga sekvens, faktiskt. Återstoden är transport, upplösningen vanvettigt traditionell, slutbilden rent förfärande i sin brist på fantasi. Filmens moraliska diskussion och framförallt dess övertydliga slutsatser ger vi inte heller mycket för. I en havererad rättsstat inte bara tar man lagen i egna händer, man bör ta lagen i egna händer. Öga för öga, tand för tand. Godmorgon Amerika. Godnatt Schlesinger.Att engagera två så utmärkta skådespelare som Ed Harris och Joe Mantegna för att sedan inte använda deras sällsynta talanger förefaller mer än korkat. Sally Field är med tvekan godkänd, Kiefer Sutherland närmast parodisk i sin sällsynta tarvlighet. Men det är å andra sidan inte uteslutande hans problem. Också här har Schlesinger begått närmast oförlåtliga manussynder. Det vill sig inte, på några plan. Mitt i bedrövelsen hoppas man på en ekonomisk framgång för Schlesinger så att han återigen, i lugn och ro, kan ägna sig åt de filmer vi vet han har kapacitet till att göra. Skall fan vara filmregissör!