Det är något djupt sympatiskt med dokumentärprojekt som vågar vara så här allmänna. Oceans handlar om hav, det är allt.
Det finns annars en dokumentärsjuka att leta upp det specifika, gärna karismatiska och lite tomtiga, i tron att det alltid är mer intressant. Jag tror inte att det är sant (och personligen är jag ganska trött på alla osannolika livsöden och hårt politiserade casedokumentärer). Oceans visar, precis som sin föregångare Earth att man kan komma ganska långt med goda avsikter och lite allmänt voice over-pladder (Pierce Brosnan!), bara själva det visuella materialet är first class. För det är det. Jag ska inte tråka ut med noggranna redogörelser om bardvalens synkronsim, men DisneyNatures lilla reseskildring smackar på med grannlåt, avstår från den mer tinnitusframkallande ekopropagandan och inser, helt riktigt, att ingen fullt frisk människa kan gå ut efter de här 84 minuterna och vara sugen på att köpa lite fler BP-aktier. Min absoluta önskedröm hade förstås varit att få avnjuta Oceans tillsammans med Werner Herzog, men man kan inte få allt.
