Det är en onekligen påkostad produktion Ridley Scott levererar med sin historiska krigsepik om den ökände franska kejsaren, Napoleon Bonaparte. Filmens produktionsdesign är otrolig - Frankrike och Europa under sekelskiftet 1700- till 1800-tal förverkligas utan fläckar. Minst lika bra är de storslagna stridssekvenserna, väl visualiserade för att skildra krigens gigantiska och brutala natur. Däremot är Napoleon ett tomt porträtt, som trots sin långa speltid hade behövt mer kött på benen för att framstå lika mycket substantiell som den är stilistisk.
Att få med drygt tre decenniers historia under tre timmar är ingen enkel uppgift, och trots tappert försök av författaren David Scarpa skyndar hans manus igenom essentiella händelser i Napoleons liv. Den enorma mängden innehåll gör att det aldrig ges tillfälle för berättelsen att stanna och reflektera över Napoleon som person - en återkommande svårighet för biografisk film överlag, men som gör sig särskilt tydligt här på grund av det längre skede Napoleon framställer. Istället för att göra poänger i narrativet förhåller sig Scott och Scarpa till textremsor för att ge mening, vilket skapar påklistrat djup. Ett mer fokuserat manus hade förmodligen lyckats framställa detta subtilt på film snarare än genom övertydliga textliga tillägg.
Ändå är Napoleon genomgående underhållande, och dess kvicka skildringar av viktiga händelseförlopp gör att berättelsen flyter på i engagerande takt - även om det kommer på bekostnad av djupgående analys. Det kan sägas att Napoleon är stil över substans i alla kategorier, men på stilfronten lyckas den så väl att ett biobesök är att rekommendera.
