Närvarande

Jan Troells [I]Närvarande[/I] är, på gott och ont, raka motsatsen till allt det som Nick Broomfield ([I]Biggie & Tupac[/I]), Michael Moore och Stefan Jarl gjort för dokumentärfilmen de senaste åren. Hans porträtt av fotografen Georg Oddner är en småputtrig dokumentär av den riktigt gamla skolan. Lite jazzvägg, lite storstadsflanering och talking heads. Och så, förstås, en mängd varsamt avfilmade fotografier. Varför den ska visas på bio är inte helt självklart. Men det måste poängteras: Det är knappast på materialsidan man hittar problemen. Det har gått 53 år sedan Georg Oddner steg i land hos fotograflegenden Richard Avedon i New York för att snappa upp idéer till det som skulle bli svensk fotografis guldålder. Hans bildbank är bred och bländande. Vare sig det är Anita Ekberg i Malmö 1955, röken från amerikanska gatubrunnar eller de tomma ögonen på minskadade vietnamesiska barn, så lyckas Oddner hitta det där som gör att man inte vill sluta titta. Det är väl nerv det kallas. Tyvärr betyder inte det att det genast måste bli superintressant när Jan Troell gör en stillastående kompisdokumentär med den Dan Bäckman-inspirerade undertiteln "Endast ögonblicket lever. Och ögonblicket är evigheten". Avsnitten med panoreringar över Oddners svartvita portfolio är visserligen sjukt snygga - och motiverar åtminstone en halv biografdistribution. Däremot är själva inramningen platt och riktningslös. Utöver filmad coffee table blir förvånansvärt lite sagt. Närvarande lider i längden av samma seghet som Troells senaste spelfilm, den vackra men provocerande omständliga flygrullen Så vit som en snö. Det hade gjort sig som ett mysigt entimmesinslag i TV:s Bildjournalen, och kan säkert bli en smärre blockbuster inom det lilla publiksegment som uppskattar vardagspoetiska banaliteter och riktigt sävligt berättartempo. Men det här är bilder som hade förtjänat en större publik än så.