Ofta när det vankas drama om systrar är det drömskt ljus, sagolik natur och skira tyger på den filmestetiska tapeten. Så även nu.
I Mustang följer vi systrarna Sonay, Selma, Ece, Nur och Lales liv och leverne i ett konservativt samhälle vid Svarta havet i norra Turkiet. Systrarna görs till föremål för sin morbrors vrede efter att ha lekt osedligt med sina manliga klasskamrater vid sommarens skolavslutning. De låses in i en ingallrad villa, hustrutränas för att sedan giftas bort, en efter en. Det mesta sker genom yngsta systern Lales ögon, och vår protagonist är fullkomligt strålande på att se saker. Men ändock är det något som skaver utöver den tragik hon bevittnar, som om det också är någon annan som tittar. Någon mer gubbsjuk.
Det är något med hur kameran panorerar över flickornas kroppar och vilka delar av dem som får några extra sekunder i bild. Som om filmen försöker kompensera den tunga berättelsen med något mer, så att det finns något för alla smaker att hämta. Det är synd, för berättelsen är gedigen. Skådespeleriet är finstämt och gripande. Historien som förmedlas är inspirerad av händelser i regissören Deniz Gamze Ergüven egna liv. Det märks att det är sant. Ämnen som unga kvinnors frigörelse och sexualitet, tradition och småstadsliv i Turkiet behandlas med varsam hand.
Den klaustrofobiska känslan av att vara inspärrad på hustruskola medan sommarens brisar sveper kring huset är nästan handgriplig. Parat med den inledningsvis nämnda estetiken får vi något i stil med att The Virgin Suicides och Funny Games möter varandra. Det är precis så sorgligt och obehagligt, men jag kan inte skaka av mig känslan av att tvingas titta på unga tjejer på ett sätt jag är obekväm med. Gubbsjuka gör sig gällande ofta och väl när det kommer till systrar på film, så även nu.
Tråkigt, för allt annars håller hög nivå. Det är vackert att titta på, om än lite sett och gjort, och den kvinnliga skådespelarensemblen är habil. Från salongen hörs snyftningar när eftertexterna rullar. Några av dem kommer ifrån mig själv. Mustang är skakande och grann, men haltar något hantverksmässigt.
