Det är väl bara att lyfta på hatten åt gamle Spielberg. München är ett steg i en ny riktning till och med för en regissör som ligger bakom så disparata filmer som Hajen och Schindlers List. "Inspired by" händelserna under OS i München 1972. Och även om 2 timmar och 44 minuter om hur det sa klick mellan knugen och Silvia säkert hade glatt en och annan veckotidningsläsare är det morden på elva israeliska idrottsmän som är upptakten till München. Hulken själv, Eric Bana, spelar Avner, en Mossad-agent som engageras av premiärminister Golda Meir för att söka upp de Svarta september-anhängare som anses skyldiga till dådet. Till sin hjälp har han fyra agenter med allt från bombbyggande till dokumentförfalskning. De fem judarna reser runt terrorns Europa, eliminerar fiender och har hetsiga politiska diskussioner. Det är nervigt, tungt och i det stora hela ganska oamerikanskt. Det tar tid för mig att släppa garden mot de politiska implikationer som Spielberg kan tänkas ha med München. Men trots att det är en politisk thriller, en ganska modig sådan, är det våldets och terrorns konsekvenser som är den röda tråden här snarare än vem som har rätt i vilken konflikt. Någon gång slår det mig att det här måste varit vad Cronenberg ville att vi skulle känna i History of violence. Här blir poängen tydligare. Avskurna från resten av världen börjar de fem männen tala om terrordåd som kommunikation med motparten och så småningom tycks de ha mer gemensamt med andra terrorister än sina egna överordnade. Men bortom budskap och undertexter: München är en förbannat spännande film. Actionscenerna är riktiga nagelbitare och fotot är intensivt när det behövs, men aldrig överdrivet. Dessutom är det ett extremt snyggt 70-tal den skäggiga mannen har styrt upp. Om man letar finns det en eller ett par skavanker i München. Men då får man gå in med lupp. För Spielberg har för en gångs skull lyckats undvika sina vanliga känslofällor. Och trots längden och ansatsen känns det aldrig det minsta svulstigt. Bara grymt välgjort.Skådespelare:
Regi:
