Mördande legender 2

Det mest positiva med den här filmen är originaltitelns underrubrik - [I]The Final Cut[/I]. Förhoppningsvis betyder den att det inte blir fler filmer i serien om de mördande legenderna. Inte för att uppföljarkänslan är särskilt starkt. Originalets röda tråd - de bestialiska vandringssägnerna som blir verklighet - har i uppföljaren förpassats till en bihandling. Istället har man fyllt filmen med ännu mer av skräckfilmens dussinvara såväl när det gäller effekter som jakt- och mordscener. [I]Mördande legender 2[/I] utspelas bland en grupp filmelever, där en av filmarna - Amy Mayfield - håller på med en skräckfilm om dödliga urbana myter. Men inspelningsarbetet går segt, främst på grund av att Amys klasskamrater börjar försvinna eller ta självmord. Amy bestämmer sig för att ta reda på sanningen bakom dödsfall och försvinnanden, helst på egen hand i gruvgångar, högt uppe i öde torn och i olika kulvertar. Resultatet blir en semi-slasherfilm där några få skräckscener är riktigt osmakliga, medan resten av filmen är mördande tråkig. Det är som om man inte vågat välja mellan den hårdföra skräckfilmspubliken eller den mer blödiga tonårsskräckispubliken. Jag lovar, inte ens den mer lättskrämda får mer än några få ögonblick på sig för att skrika sig hes. Ja, så trist och ordinär är filmen att det kanske är dags att starta en ny vandringssägen - den om filmrecensenten som tråkades ihjäl när hans såg en visning av [I]Mördande legender 2[/I].