Mission:Impossible 2

Så var det dags för ytterligare ett farligt uppdrag med Tom Cruise i huvudrollen, (och på producentposten), men med John Woo som Brian De Palmas efterträdare på regissörsstolen. Och det känns ganska hemtrevligt och bekant att på nytt vara indragen i de hemliga agenternas värld, med självdestruerande meddelanden i cybersolglasögon, biljakter på smala slingrande bergsvägar och svindelframkallande bergsklättringar. Och så en och annan explosion, förstås. Allt kretsar på nytt kring den hedervärde agenten Ethan Hunt, spelad av Cruise som är betydligt mer bedagad och sliten än man tidigare sett honom tidigare. Trots det lyckas han utan några större problem med första delen av filmens uppdrag, att sängvägen värva en kvinnlig inbrottstjuv till rörelsen, och så varvas plötsligt explosionerna med lite romantik. Jämfört med sin röriga och nästan oförståeliga föregångare är [I]Mission: Impossible 2[/I] ett under i tydlighet och intrigbygge. Den här gången ska agent Hunt rädda världen från ett livsfarligt virus som är på drift -och som slemma skurkar använder som utpressningsmedel för att komma över aktieoptioner inom läkemedelsindustrin (moderna skurkar drömmer inte om världsherravälde, de vill göra aktieklipp). Mellan dem och börsvinsterna står bara agent Hunt. Och en bra bit in i filmen är styrfarten god och underhållningsvärdet högt. Men. Sen kommer slutstriden. Som urartar i en lång och oändligt utdragen actionsekvens. Här märks John Woos inflytande tydligast, i kampsportssparkar, i slow motion-sekvenser och i en patetisk vit duva som irrar runt bland slagsmålen och explosionerna. I detta, som känns som en actionbilaga till själva filmen, irrar också [I]M:I-2[/I] bort sig för gott. De koreograferade slagsmålen lyckas varken förvåna eller tjusa, istället blir våldet förutsägbart och romantiken sliskigt enkel. Dessutom. Det var länge sedan som jag såg en film där de manliga huvudrollsinnehavarna, oavsett hur onda de varit, tillåtits säga repliker som de här från [I]M:I-2[/I]: "Kvinnor är som apor, de släpper inte en gren förrän de har taget om nästa". Eller: "Skulle det vara svårt för henne att både ligga med honom och ljuga för honom, hon är ju kvinna". Ackompanjerat av roade skrockanden från den manliga delen av publiken.