Det finns något sympatiskt över den här dansk-svenska skräckthrillern. När mycket av den anglosaxiska teen horror som släpps (My Little Eye, Final Destination och hundra till) bygger på audiellt övervåld och köttyxor i skrevet, vill Midsommar något annat.
Förebilden är uppenbarligen succéer som [I]Sjätte sinnet, The Ring[/I] och [I]Dark Water[/I] - historier som lyckas använda urbana myter och lågmäld mindfucking för att tränga in under huden. [I]Midsommar[/I] börjar med en partytragedi hemma hos tafatta drasuten Christian (utmärkta Kristian Leth, som ser ut som han spelar bas i ett A West Side Fabrication-band och gillar att sova mycket). Alla dricker Tuborg och spelar fotbollsspel - tills Christians syster Sofie sätter i sig två burkar Imovan och somnar in på soffan. Ingen vet varför. Två månader senare ska Christian och hans närmsta vänner - Jannick, paret Mark och Anja, och snygga aerobicsblondinen Trine (Laura Christensen, mer känd som Mona i [I]Riket[/I]) fira midsommar i en stuga i södra Sverige. Bearbeta sorgen och bli ihop med Trine verkar vara planen. Sakta men säkert börjar så Midsommar spela ut sin kortlek av quirky thrillergrepp. Christian kunde svurit på att han stängde av billyset, ändå går det på igen och igen. Med en speldosa på sätet. Systerns rosa kanin-nyckelknippa dyker ständigt upp fast han slängt den i en sjö (i [I]Dark Water[/I] var det en röd barnväska som spökade). Och när det blir som allra läskigast dyker Per Oscarsson upp från ingenstans och levererar en påse kantareller till ungdomarna."Visst är det så, visst är det så...", mumlar han i sin fiskemundering. Man förstår att någonting är riktigt snett här. Tyvärr lyckas inte [I]Midsommar[/I] hela vägen med sin ambition att skrämmas genom viskning. Den första timmen vill man verkligen veta om det är Christian som håller på att bryta ihop eller om något sjukt faktiskt håller på att hända. Därefter får manuset stora problem. De illavarslande tecknen övergår i trött [I]Poltergeist[/I]-yra med självrullande pingisbollar. Tuva Novotnys karaktär (traktens ICA-kassörska) utvecklas till någon konstig anden i glaset-lekledare som är svår att ta på allvar. Det är som allt först måste accelereras till oigenkännlighet - sedan förklaras och arkiveras i en prydlig pärm. När det egentligen bara var en snurrig weekend på landet.
