Maximum Risk

Det är inte utan en viss bävan jag bänkar mig inför ännu en actionfilm där huvudrollen görs av Jean-Claude Van Damme, men så tillhör jag heller inte den belgiske kampsportarens innersta beundrarkrets. Tvärtom. Faktum är att jag aldrig --i de sammanlagt sju Van Damme-filmer jag har haft det tveksamma nöjet att beskåda -- skönt ett endaste tecken på att mannen kan agera. Eller ens att han kan yttra ett tvåstavigt ord utan att drabbas av ett hjärn-aneurysm. Samma sak i denna film. Det är således inte Van Damme som gör detta till en action av nästan acceptabel karaktär. Snarare rör det sig om en så enkel sak som att, den från Hong Kong-scenen importerade, regissören Ringo Lam (City on Fire) vågat frångå den glimten-i-ögat-trend som har härskat i amerikansk dumaction sedan Arnold Schwarzenegger på sena 80-talet tuktades till en våldskomiker. Det som då, efter decenniets tidigare år av blytunga hjältar, kändes som ett relativt nytt grepp har nu blivit till en mall för framgångsrik action. Käbblande snutar, förment kluriga one-liners, och en felriktad distans till genren som medför att ingen, inte ens, regissörer eller aktörer tror på illusionen som de försöker skapa. [p][/p] Lam gör istället en rak actionfilm utan onödiga omvägar. Och istället för att som andra filmare försöka göra Van Damme mer älskvärd genom att ställa honom bakom en fasad av humanism och svärmorstycke låter Ringo Lam honom vara en dödsmaskin. En, visserligen, hederlig gynnare som utan att tveka bryter av handleder på löpande band (vilka sedan mirakulöst nog helas inom några timmar) och förpassar bovar till evigheten. I lagens namn.Detta är dock bara nyanser. Denna hämnarhistoria om den franske polisen som upptäcker att han har haft en tvillingbror i USA, vilket för in honom i ett sammelsurium av maffiavåld och statlig korruption, är fylld av debila figurer och dramaturgiska idiotier. Vissa övertydligheter är så grova, som att den ryske maffiabossen sitter och läser Brott och straff, att de faktiskt blir charmiga -- på samma sätt som ett barn som förblindad av stolthet tror att de är först i världen med att lära sig att gå.Jo, det var så sant. Jean-Hugues Anglade spelar Van Dammes kollega. Även om detta är den bästa Van Damme-filmen så är det definitivt den sämsta som jag har sett Anglade agera i.