Nathan, en autistisk pojke, älskar matematik. Det är logiskt och det är han bra på. Det är det sociala livet och kontakten med andra människor som är svårare för honom. När hans pappa dör finns ingen kvar som förstår honom, trots att hans mamma gör allt hon kan för att göra hans liv lättare. När tonårige Nathan tack vare sin privatlärare får chansen att delta i IMO, internationella matematikolympiaden, förändras hans liv. Han är varken bäst på matte eller mest udda i gruppen, men kanske finns där någon han kan älska?
Regissören Morgan Matthews ger oss här ett finstämt drama om kärlek och föräldraskap, om att finna sig själv och sin plats i världen och att som förälder förstå sitt barn. Tonen är lätt även om ämnet stundtals är mycket tungt och unge Nathans kamp för att förstå världen skildras med både ömsinthet och respekt.
Överlag är skådespeleriet mycket bra. Som Rafe Spall i rollen som Nathans lärare (Rafe Spall), någorlunda klyschigt butter och bitter på livet men på rätt sida om gränsen, och Jo Jang som spelar Nathans nya vän och nya länk ut i världen. Sally Hawkins gör en strålande insats som Nathans mamma. Det finns både smärta och glädje i hennes spel och inte så lite kärlek. Vi har tidigare sett henne i Happy-Go-Lucky och här är hon helt enkelt självlysande. Men filmen bärs framförallt av Nathan, brilljant spelad av Asa Butterfield. Hans tonåriga osäkerhet och obekväma uppenbarelse rör vid våra hjärtan och jag tror och hoppas att vi kommer att få se mycket av honom framöver.
Mästerskapet är en film att tycka om, även om den lämnar oss med många frågor obesvarade. Se den framförallt för skådespeleriet, de vackra vyerna från både England och Taiwan samt det tjusiga soundtracket.
