Det är inte i första hand Scener ur ett äktenskap jag tänker på när jag ser Noah Baumbachs stjärnspäckade uppbrottsdrama, utan snarare en annan Bergmanrulle som den svenska skilsmässokungen har skrivit manuset till – Jan Molanders Reservatet från 1970 (med den passande undertiteln En banalitetens tragi-komedi). Tänkt som en exportvara skulle den skildra vad västerländsk – vad nu det skulle betyda – livsstil och slapphet kunde leda till. Det som utmärker Noah Baumbachs Marriage Story är just att hans uppdaterade äktenskapsskildring är insmickrande mot den internationella netflixpubliken. Den kör lite slapstickhumor emellanåt och lättar upp stämningen med ett brokigt birollsgalleri för att slippa vältra sig i något alltför jobbigt.
Vad gäller de omtalade huvudrollsinnehavarna bjuder Marriage Story däremot på riktigt trovärdigt skådespeleri och är ett till bevis på att allas älskling Adam Driver, efter sina enastående insatser i Paterson och Frances Ha, inte är överskattad. För att inte tala om Scarlett Johansson som levererar årets kanske bästa monolog på bioduken när hennes rollfigur möter den excentriska juristen Nora (Laura Dern). Dessutom är dialogerna briljant skrivna. Baumbach fångar in hur väl de äkta makarna Charlie och Nicole känner varandra och hur rörande det blir i sammanhanget när deras solida grund går i kras mitt emellan New York och Los Angeles. Så länge det funkar bildar de en harmonisk trio tillsammans med den 8-åriga Henry; till och med på jobbet är det frid och fröjd – han är teaterdirektör, hon – hans hängivna musa.
Den största behållningen är att Baumbach ser på det materiellt framgångsrika men relationskrisande American Dream-parets tvåsamhet med ömhet och tålamod, särskilt när deras ömsesidiga respekt tryter och ambitionen att bryta upp på ett civiliserat sätt inte riktigt håller. För i slutändan är det som en av Bergmans makar säger: ”Kärlek tar slut, liksom ömhet, vänskap och samhörighet. Det är ingenting märkvärdigt med det, det bara är så.”
