Man on Fire

[I]Man on Fire[/I] är en väldigt liten film som försöker vara väldigt stor. Genom förvirrade slomo-scener och [I]MTV Diary[/I]-texteffekter vill den lura oss att den är någonting mer än Super-Allan mot skurkarna. Denzel Washington spelar i vanlig ordning alkad, desillusionerad och beväpnad snubbe. Exmilitär såklart, här indragen i livvaktsbranschen i Mexico City. Föremålet för livvaktandet är rikemansdottern Pita som typ ska vara helt bedårande men mest framstår som en näsvis och lillgammal snorunge. Självklart hatar Denzel att vara barnvakt. Och lika självklart börjar han så småningom att älska det. Sen blir såklart Pita kidnappad varpå resten av filmen går ut på att Denzel dödar mexikanska skurkar. Ganska enkelt alltså. Så vad sjutton är dealen med det helt maniska kameraarbetet? [I]Man on Fire[/I] skulle ha kunnat vara en ganska oförarglig straight to video-action om inte hela crewet fått storhetsvansinne och bestämt sig för att leka med alla knapparna samtidigt. Och sen klippt hela rasket klockan tre på natten efter lika många gram kola. Men en hämndfilm är en hämndfilm liksom. Spelar ingen roll vilka pretentioner som ligger bakom. Och Denzel "jag har sämst spamfilter i hela hollywood" Washington är inte tillräckligt karismatisk eller spännande för att bära den här hämndfilmen ensam. Och därför är resultatet intet mer än en chipspåse till birakillarna. En ny Denzel-orgie att ersätta förra sömnpillret [I]Out of Time[/I] från nyhetshyllan i videobutiken. Regissören Tony Scotts resumé är full av meningslösa succéer i stil med [I]The Fan[/I] och [I]Days of Thunder[/I] och den enda egentliga ljusglimten i hans samlade produktion är [I]True Romance[/I] . Om ett tag ger han sig på Walter Hills legendariska gängfilm [I]The Warriors[/I]. Be på era bara knän att den inte blir det minsta lik [I]Man on Fire[/I].