När Jens Sjögren intervjuades i filmradioprogrammet Kino angående sin regidebut med Lycka till och ta hand om varandra förklarade han hur viktig skildringen av den lite åsidosatta svenska småstaden var. Småstaden som kan vara både kvävande och älskvärd, som ofta präglas av invanda mönster och som inte gör så mycket väsen av sig. Det är en plats där det kan vara svårt att skita i normerna och göra som man vill. Något som både den åldrade änklingen Alvar och högstadietjejen Miriam känner av. Båda har mer eller mindre gett upp inför det likriktade och förväntade och lever sina liv i ensamhet, utanför – i alla fall tills de träffar varandra. Deras relation handlar inte om något mer än enkel vänskap, men är förlösande för de båda.
Storheten i Lycka till och ta hand om varandra ligger kanske främst i hur Sjögren lyckas bygga en så stark värld runtomkring Alvar och Miriam, en vardagsvärld med kämpande drömmar och karaktärer som alla är värda att någon gång få sin egen historia berättad. Från Johan Ulvesons omtänksamma pyroman och make till Carl-Johan De Geers watch-patrol-granne och Ika Nords oroade kulturmamma.
