Loving Highsmith

Häromåret publicerades författaren Patricia Highsmiths dagboksanteckningar, tidigare okända för allmänheten. Ur detta omfattande material har Eva Vitija handplockat stoff till sin intressanta

dokumentär Loving Highsmith.

Kontrasterna är stora, från Highsmiths konservativa uppväxt i 1920-talets Texas, till konstnärslivet i New York och europeiska kulturstäder. Intervjuer med släktingar och gamla

flickvänner, varvas med klipp ur Highsmithfilmatiseringar som Strangers on a Train och The Talented Mr. Ripley. Mycket fokus läggs på den kreativa processen. Till exempel, hur hon ofta

hämtade inspiration från egna upplevelser. Här är Carol central, som först skrevs under pseudonym och blev banbrytande för dess lesbiska tema med hoppfullt slut.
 

Porträttet som målas av Patricia Highsmith framstår inte som exploaterande, men inte heller alltför förskönande. Även mörka, problematiska sidor ges utrymme. Därför är det intima anslaget

den stora förtjänsten i Vitijas dokumentär. Gwendoline Christies berättarröst i jagform, kommer närmare huvudpersonens tankevärld än stela reportage från arkivet. Inte för att dessa fragment

bjuder på hela sanningen – här görs inga anspråk på facit – men bilden blir lite klarare; vad som drev en komplex individ, och varför hon skrev som hon gjorde. Genom att kasta nytt ljus över

författarens liv och gärning, är Loving Highsmith ett fascinerande tidsdokument över personen, verket och det som står mellan raderna.