I viss mån har Whit Stillman alltid ägnat sig åt kostymfilm. Från Metropolitan och New Yorks ”urban haute bourgeoisie” till campuslivet i Damsels in Distress har hans karaktärer varit hårt hållna av etikett och ängslan i isolerade och priviligierade miljöer, på en gång specifika och tidlösa.
När Stillman nu löper linan ut med regelrätt kostymfilm är det med en ambitiös omarbetning av Jane Austens tidiga novell Lady Susan. Missnöjd med Austens behandling av sin titelkaraktär har Stillman också författat boken Love & Friendship: In Which Jane Austen’s Lady Susan Vernon Is Entirely Vindicated, en slags intertextuell pendang ämnad att skänka Lady Susan den upprättelse hon nekas i originaltexten.
Upprättelse får Lady Susan även i filmen Love & Friendship – vars titel är hämtad från ett annat av Austens tidigare verk – även om hon i ett tidigt replikskifte beskrivs som Englands mest koketta kvinna. Det är ett ryckte som Kate Beckinsales Lady utnyttjar med kalkylerad precision när hon efter att ha satt herrskapet Manerwings äktenskap i gungning tar sin tillflykt till svågerns lantgods med målsättningen att hitta lämpliga – läs välbärgade, tillräckligt unga för att låta sig styras men inte så pass att deras frånfälle ligger bortom en oöverskådlig framtid – gemåler till både sig själv och sin dotter. Bland kandidaterna finns både den unge Reginald DeCourcy (Xavier Samuel) och den rike men imbecille Sir James Martin. Den senare spelas av kompetente Tom Bennett som lyckas göra stor komedi av Sir James intellektuella tillkortakommanden – från den upprymda upptäckten av ärtor vid middagsbordet till sinnliga utläggningar om de ”tolv” budorden.
Efter en hattig inledning där det rika persongalleriet presenterats med satiriska bildtexter visar sig Stillman snabbt bekväm med tidsperiodens omgivningar och kostymer. Däremot får inte texten riktigt samma spänst som den brukar. Betraktade för sig är dialogerna alltjämt intelligent och träffsäkert välformulerade, för att inte säga snudd på briljanta. Samtidigt har lite av tjusningen med många tidigare Stillmanfilmer varit den brytning som uppstått när modernare sammanhang befolkats av karaktärer värdiga Austen eller E.M. Forster. Love & Friendships uniforma universum blir i jämförelse bitvis kontrastlöst. Men med Beckinsales fantastiskt torra och precisa spel, samt en rad lika nämnvärda aktörer i filmens biroller, råder det ändå ingen tvekan om att Stillmans första renodlade kostymfilm hör till årets bästa komedier.
