Lou Reeds Berlin

Lou Reed har inte uppfört sin Brecht-inspirerade rockopera Berlin sedan den 1973 — då den slaktades duktigt av en oförstående samtid. När Reed nu återvänder till den sönderfallande drogrelationen mellan...Lou Reed har inte uppfört sin Brecht-inspirerade rockopera Berlin sedan den 1973 — då den slaktades duktigt av en oförstående samtid. När Reed nu återvänder till den sönderfallande drogrelationen mellan Jim och Caroline, är det ingen stor senstation att just Julian Schnabel letat sig dit för att dokumentera. Han dras lika ofelbart till smutsiga konstnärsegon som Gunde Svan till ett bättre ekologiskt fullkornsmüsli. Lou Reeds Berlin är en förvånansvärt rak och icke-narrativ konsertfilm (dvs inte massa tjafs där huvudpersonen äter pastasallad och drar roliga historier). Bilderna från St Ann’s Warehouse i Brooklyn talar för sig själva. Och det involverar inte bara Reed själv utan också bland annat Brooklyn Youth chorus, Antony “Got-Babben” Hegarty och en projicerad bakgrundsfilm av regissörens dotter Lola Schnabel. Fest för kännarna med andra ord. Premiär 4 juli