Lottomiljonären

Så skönt att hamna i irländsk miljö utan vare sig engelsmän, religionen, spriten eller våldsamma pappor i fonden. Ja, nu är det inte exakt Irland, men i varje fall den Irländska Sjön. För så vitt jag vet är det här den första film som spelats in på Isle of Man. Ön som mest är känd för sitt motorcykelrace och för sin katt utan svans. Kirk Jones film är hur som helst bästa möjliga reklamfilm för en tänkt turism - landskapet är bedövande vackert och den irländska musiken på ljudbandet målar upp ön och den lilla byn Tullymore som det sista paradiset på jorden. Om det inte vore för regnet, förstås.[P][/P] Lottomiljonären är i alla fall vad vi med klichén brukar kalla för en charmig bagatell. En snäll liten berättelse om en av de sju dödssynderna - girighet. Eller en annan sida av reklamfilmens "håll drömmen vid liv". Det handlar alltså om lotto och att det i just lilla Tullymore, med 52 invånare, råkar utfalla högsta vinsten. Någon i den lilla byn har vunnit 50 miljoner och nu gäller det att ta reda på vem. I huvudrollerna ser vi något så ovanligt som två äldre män, Jackie och Michael, som hamnar i något av ett moraliskt dilemma. [P][/P] Nu är både Jackie och Michael två snälla gamla farbröder och varken vi eller Kirk Jones vill att det ska gå dem annat än väl. Även sidospåret med Maggie och hennes son är alltför tydligt utlagt för att överraska oss i själva upplösningen. Men det är ju inte så dumt att bara få ha det lite trevligt på bio ibland. För det har vi. Skådespelarna gör, som vanligt på de här breddgraderna, ingen besviken och allra mest önskar vi att få återse David Kelly, som är oemotståndlig som den skinntorre och gudomligt godmodige Michael. Sällan såg vi en så karismatisk motorcykelåkare. Och sällan i så originell klädsel.