The Lost World

Steven Spielberg har sagt i en intervju att han aldrig skulle ha regisserat en uppföljare till Jurassic Park om han inte haft en bra berättelse. Jag vet inte exakt vilken berättelse han tänker på, men det kan i alla fall inte vara den i The Lost World.Det här är nämligen en besvikelse i samma format som de största bestarna som klafsar runt på Isla Sorna utanför Costa Rica. Allt som var nytt och spännande med Jurassic Park körs ett varv till - och båda filmerna dras med i fallet. Öppningen, som var så suggestiv i Jurassic Park, är betydligt lugnare i The Lost World. En engelsk överklassfamilj pausar med kryssaren på en karibisk ö, den otåliga dottern tar en promenad och håller så när på att bli dinosauriemat. Händelsen väcker liv i den gamle professorn John Hammond (Attenborough) som bestämmer sig för att skicka ner ett litet team för att "observera men inte ingripa". Jeff Goldblum, som inom parentes borde tackat nej också till filmen, vägrar först - herregud, han var ju med sist och vet att det inte är så hälsosamt att leka med en T-Rex. Men Hammond har redan skickat ner Julianne Moore, paleontologen, tillika Goldblums flickvän, så om inte annat måste han (och två fotografer) åka efter henne. Vad de inte vet är att Hammonds maktlystne brorson håller på att skicka ner en hel skvadron av dinosauriejägare, med ett enda uppdrag: plocka hem en T-Rex till djurparken i San Diego.Alltså, historien är den omvända. I Jurassic Park skulle det byggas en djurpark på plats. När det inte gick, ska man nu plocka hem djuren till USA istället. Vi får se samma djur, samma dramaturgiska upplägg - ja, djuren dyker till och med upp i ungefär samma ordning som i Jurassic Park - och samma pantade misstag från människor som borde veta bättre. Det blir alltså tio små negerpojkar i repris och roligast i den genren är Peter Stormare som åtminstone hinner svära på svenska innan han blir djurmat. Om vi nu skulle ha missat själva poängen, vi har ju bara haft två filmer på oss att greppa, så levererar Attenborough på slutet en överbakad moralkaka: "If we just take one step aside, life will have it's own way".Tack Richard, tack Steven. Nu förstår vi.