Döden är oundviklig. Och svårhanterlig, oavsett ålder. I Céline Sciammas Lilla Mamma får vi följa åttaåriga Marion (Gabrielle Sanz) som precis förlorat sin mormor och åker med sina föräldrar till mormoderns gamla hem för att städa ur det. Under en skogspromenad på jakt efter sin mammas gamla trädkoja träffar Marion den jämnåriga Nelly (Joséphine Sanz) och så inleds deras korta men intensiva vänskap.
Lilla Mamma följer Marions försök att greppa sin verklighet tillsammans med den nyfunna vännen. Under de få dagarna de har med varandra har de obekväma men ärliga konversationer, både i verkligheten och genom små pjäser de sätter upp tillsammans. Marion får inte bara handskas med att hennes mormor gått bort, utan inser även att hon existerar utanför sina föräldrar: trots att de har funnits hela hennes liv har de levt ett helt eget liv innan hon kom till världen.
Det är en film som väcker blandade känslor men ändå slutar i värme. Tankar om ens egen barndom och de känslor man behövt hantera under uppväxten blandas med nostalgi inför att få upptäcka världen, och sig själv, för första gången. Med sin fina rytm, vackra cinematografi och den häpnadsväckande kemin mellan syskonen Sanz (som spelar Marion och Nelly) fyller filmens enkelhet själen med en kärlek som kvarstår långt efter att man lämnat biosalongen. Är det något Céline Sciamma är expert på så är det att porträttera en hel världs känslor med minimala verktyg, och Lilla Mamma är ännu ett bevis på det.
Petite Maman
Genre:
Skådespelare:
Manus:
Regi:
