Ester är same men har i hela sitt vuxna liv förnekat sina rötter då hennes pappa tog livet av sig när hon var ung. När hon återfår kontakten med sin kusin Mihkkal tar han dock med sig henne till en demonstration mot att Stortinget beslutat att bygga en damm i Alta-Kautokeinovassdraget, mitt i hjärtat av Sápmi. Ester vill inte ha något med demonstrationen att göra utan vill bara få smälta in bland sina nya kollegor på sitt lärarvikariat. Men förtrycket mot samer skiner igenom vart hon än går.
Låt älven leva är en dramafilm baserad på verkliga händelser. 1978 beslutade Stortinget att bygga en damm i Alta-Kautokeinovassdraget. Planen var att dämma Altaälven vilket skulle ha satt delar av samebyn Máze under vatten. Och den norska polisens aktion mot de samiska demonstranterna var deras största i fredstid.
Det är väldigt bra att filmens huvudperson står utanför de engagerade i början då det gör det lätt att identifiera sig med henne. Ester har inte så bra koll, vill inte ha några problem och försöker så långt det går hålla sig neutral. Samtidigt får vi via henne se förtryck efter förtryck mot samer och det är därmed lätt att förstå hennes svängning. Det är också bra att förändringen får ske stegvis och med mycket tvivel inblandat då det ger en realistisk känsla. Överlag förskönar inte heller filmen livet för samerna eller deras möjligheter till framgång och det ger också en äkta känsla.
Ella Marie Hætta Isaksen känns också väldigt trovärdig och berörande som Ester och lyckas förmedla mycket bara med sitt ansiktsuttryck. Filmen gör mig väldigt upprörd över förtrycket av samer och nyfiken på att veta mer. Och det känns mycket märkligt att vi inte pratar mer om sådant som vår egen historia som kolonisatörer. Låt älven leva är en bra introduktion i ämnet och lämnar en verkligen med blodad tand. Och filmens berättelse om en traumatiserad kvinna som hittar hem i sig själv genom att våga se och respektera sina samiska rötter hintar kanske också om hur Sverige och Norge borde agera framåt.
