Lånaren Arrietty är kärleksbarnet mellan två av världens främsta producenter av barnunderhållning: Studio Ghibli och Walt Disney Studios. Den har drag från båda föräldrarna, men är som allra mest sympatisk när den får vara ohämmat Studio Ghibli.
Tyvärr är det alldeles för sällan. Filmen är visserligen en djupt stämningsfull, rolig och äventyrlig berättelse som inledningsvis lovar följa i Hayao Miyazakis fotspår (han har även varit inblandad i produktionen som manusförfattare), men snart blir det tydligt att det är en film som redan som idé avsetts bli en global kassasuccé. När den är som sämst, så är Lånaren Arrietty både en sentimental och övertydlig film, en smörjig melodram som utplånar alla tvivel om vem som haft sista ordet under produktionsprocessen (rätt svar: Disney). Men i de stunder då Studio Ghibli får komma till tals, ja, då är det en vacker och känsligt gestaltad film om att befinna sig i dödens väntrum. Men detta leder till en märklig slitning, som tyvärr tar udden av den här vackert animerade sagan.
Studio Ghibli har länge ansetts vara japans motsvarighet till Disney. Men där den amerikanska kontrahenten likt ett bibliskt odjur ägnar sig åt att äta upp hela underhållningsindustrin – med uppköp av varumärket Star Wars och produktionsbolaget 21th Century Fox – har Studio Ghibli hållit sig till att göra film. Bra film. Men vem vet vad framtiden har att erbjuda. Vi får se år 2022, för då öppnar Studio Ghibli sin första temapark.
