Dags att, i brist på annat, fördjupa sig i grannlandet Norges försök till barnunderhållning. Att Terje Formoe - trubaduren och den före detta marknads- och nöjeschefen på Kristianstad djurpark skördar miljoner på sjørøveren Kaptein Sabeltanns Univers har tidigare helt gått mig förbi. Men plötsligt så, när filmpremiärer kommer lika tätt som Jimmy Åkessons uttalanden under coronakrisen, fick jag länken till detta norska familjeäventyr – som taget ur en värld där 40-talister får bestämma: käckt, skenbart jämställt och inte särskilt rafflande.
Alla är på jakt efter en diamant som i fullmånens sken kan uppfylla önskningar. Ögruppen Marmeladiens vampyriska härskare Maga Khan vill bli soltålig och den ännu blekare Kapten Sabeltand vill fylla pengabingen med guld, olja och ädelstenar. På sin präktiga skuta Den svarta damen färdas han med ett gäng korkade grabbar (ju tjockare desto dummare givetvis) och är allmänt känd för att bättre tåla råttor än kvinnlig besättning. På land i den lilla byn Kjuttaviken bor lillpojken Pinky som tidigare följt med piraterna på äventyr men nu tröttnat; till skillnad från den äventyrslystna kompisen Sunniva som diskar och serverar i sin tant Bessas värdshus och drömmer om att ge sig ut på havet.
Det blir lite action när Maga Khan och hans brutala aparmé, den lilla fattiga diamanttjuven Marco (väldigt lik Pinky) och Kapten Sabeltands gäng äntligen möts. Men storylinen att Sunniva för att få vara med måste klä ut sig till pojkpirat, blir förrådd av sin bäste vän när hon visar sig vara en skickligare matros än honom, och därefter får äran att bli besättningens kock för att kunna stanna på båten känns bara som en för jävla orimlig norsk fiskfärs. Sedan undrar man förstås varför de inte bara kan dela på den här jävla diamanten om det är så att varje person under varje fullmåne utan problem kan uppfylla sin största önskan. Att de inte bara kan unna vampyren ett liv utan brännskador. Men sånt kanske barnen inte är kapabla att klura ut, vad vet jag. Hiv og hoi!
