Joyce Carol Oates: A Body in the Service of Mind

"Jag är inte skådespelare. Jag brukar inte uppträda”, svarar Joyce Carol Oates när Stig Björkman i filmens öppningsscen frågar om hon känner sig obekväm över att de gör en dokumentär om henne.  När filmen är slut efter otaliga arkivklipp av intervjuer med Joyce vet vi att det inte är sant.

 

Författaren Joyce Carol Oates är en roll hon spelar när hon gör intervjuer och signerar sina böcker. Själv så anser hon sig vara närmast personlighetslös. Därför är det inte vidare överraskande att tvillingar figurerar i många av hennes böcker eller att hennes magnum opus Blonde handlar om relationen mellan Norma Jean Baker och hennes alter ego Marilyn Monroe.

 

Efter att Joyce förnekat att hon är en skådespelare dyker ett citat upp i bild: "If you want to meet me. You will find me in my books." Vilket är exakt det filmmakaren och författaren Stig Björkman sedermera försöker göra tillsammans med Stina Gardell och Dominika Daubenbüchel i deras dokumentär om den produktiva författaren Joyce Carol Oates. Mycket i stil med Stigs intervjuböcker med Ingmar Bergman, Woody Allen och Lars von Trier. 

 

Joyce Carol Oates: A Body in the Service of Mind är på flera sätt en hypnotisk upplevelse. Filmmakarna gör ett bra jobb med att väva samman samhällsförändringarna i USA med Joyce författarskap. I och med hennes omfattande oeuvre är historien om Joyce på många sätt en historia om USA. Vi får även höra glimtar av hennes arbetarklassuppväxt och våldsamma familjehistoria, men Joyce har ju delvis rätt – hon är ett svårfångat objekt. Vi får veta väldigt lite personliga detaljer om henne i en vardag hon själv förklarar består av jobb, jobb och sedan lite mer jobb på det.

 

Dokumentären är inte unik i hur nära den kommer Joyce, hon är som sagt väldigt öppen om sin kreativa process och relationen till sina böcker i tidigare intervjuer. Vad Stig lyckas göra bra är att göra en teaser till författaren Joyce Carol Oates, mycket tack vare Laura Dern som läser passager ur Joyces skriverier. Framförallt lyckas de med att man inte behöver ha läst några av Joyces (många många) böcker för att uppskatta detta porträtt. Kanske blir du bara inspirerad av Joyce otroliga jobbetik eller blir sugen på att läsa någon av hennes (återigen väldigt många) böcker. I så fall har dokumentären gjort sitt jobb. Trots den avtändande titeln.