Jersey Girl

Det kvittar hur förtjust jag är i Kevin Smith, den här smörjan finns det inga ursäkter för. När den fetlagde kultfilmsregissören från New Jersey nu ska försöka brancha ut och bli mainstream på allvar är resultatet katastrofalt. Efter sköna halvkeffa rullar som [I]Clerks[/I], [I]Mallrats[/I] och [I]Dogma[/I] har Smith nu gett sig på att göra ett mer traditionellt och lite känsloladdat drama. Och visst lyckas han ge mig gåshud, men av helt andra orsaker än det var tänkt. [I]Jersey Gir[/I]l är en film som skulle passa som en smäck på releasefesten för boken [I]Uppdrag: Pappa[/I]. En sorts hyllning till faderskapets möjligheter där inte en enda av genrens klyschor hoppas över. Ben Affleck är killen mitt i karriären, som tvingas till ett drastiskt livsstilsbyte när hans fru (Jennifer Lopez) dör - och han plötsligt får anta den ovana rollen som ensamstående pappa. Men gissa om han så småningom inser att pappa - det är faktiskt världens viktigaste och bästa jobb. Det är nu inte bara Kevin Smith som får se den här filmen som en dyrbar läxa, för att förhoppningsvis inse sina begränsningar i fortsättningen. Ben Affleck, den så ofta utskällde, har faktiskt aldrig varit sämre skådespelare än här. Värst är det när han över sitt lilla barns spjälsäng ska göra någon sorts tårögd manifestation av sin sorg och vrede över att vara änkling. Dessutom med en monolog som övertydligt basunerar ut filmens undertext - som dessvärre inte är så värst insiktsfull. Ungefär lika fräscht är greppet när pappa Affleck tvingas välja mellan faderskapet och karriären - och konflikten gestaltas genom att han får välja mellan att gå på en anställningsintervju, eller vara med om dotterns sånguppvisning på skolan. Att det här är en film med en extremt låg högstanivå inser alla när jag erkänner att jag under filmens gång kommer på mig själv med att tycka att Liv Tyler framstår som både begåvad och talangfull. Jag hoppas att Kevin Smith snabbt lämnar försöken att göra filmer i mittfåran, och går tillbaka till att göra det han kan bäst - när det gäller prutt- och tuttskämt slår ingen honom på fingrarna.