Jag vet vad du gjorde förra sommaren

Unga tjejer med djup urringning och muskulösa ungtuppar - med matchande intelligens - sitter runt strandpartyts lägereld och berättar spökhistorier som sedemera blir verklighet. Det onda är inte av den ockulta arten utan ofta en enstöring som på ett eller annat sätt behandlats orättvis av det lilla samhälle som han en gång har tillhört. Jo, 70-talets ungdomsterror är tillbaka för att stanna. Ett tag. Nu är det sannolikt inte bara trendkänslighet som gör att genren kravlar upp ur graven just nu. Manusförfattaren Kevin Williamson (även Scream) tillhör generationen som fick sina första barnförbjudna filmupplevelser i slutet av nämnda decennium och har sålunda ett gott öga till denna del av skräckgenren. Även för undertecknad är återseendet kärt. Men mest bara i teorin. Förra årets Scream tog nämligen, med sin underhållande och kärleksfulla analys av genren, udden av skräckvågen innan den hade hunnit rulla igång ordentligt. Att ta del av en relativt humorfri skapelse som denna känns i Screams kölvatten alltså föga eggande. Men så jobbar också den debuterande regissören Gillespie utefter formulär 1A, vilket i och för sig inte är ovanligt i genren. Udda är dock att varken han eller Williamson lyckas eregera mitt armhår en enda gång under hela filmen. Att Williamson har skrivit de båda nämnda filmerna ter sig lätt underligt, men är kanske ytterligare ett bevis på Wes Craven (som alltså regisserade Scream) fortfarande är skråets ohotade mästare. Det vore dock förhastat att redan nu skriva av Williamson. Den nu 32-årige före detta aktören har sedan genombrottet med Scream fått ut ytterligare sju manusskript i produktion. Däribland Scream 2 och Scream 3 (Jag vet vad du gjorde förra sommaren 2, som kommer vad det lider, har han emellertid inte skrivit). Kvinnan från radiokanalen Lugna favoriter, bakom mig på pressvisningen, som skrek till tre gånger har definitivt ingen gedigen referensram men hennes inlevelse avslöjar dock i vilken nisch denna film har sitt värde: som mjuk grundkurs för den i filmskräcken oinvigde.