20 år sedan deras första långfilm Jackass: The Movie (2002) visades på den stora duken är gänget återigen tillbaka med den fjärde i ordningen, Jackass Forever. Det är ett reducerat originalgäng, sedan bland annat Bam Margera fått sparken tidigt in i produktionen och Ryan Dunns bortgång 2011, som samlas tillsammans med några nytillkomna medlemmar. Jeff Tremaine är tillbaka som regissör, Spike Jonze som producent och Johnny Knoxville som idéspruta när de den här gången testar att tända eld på en undervattensmök och dricker grissperma. De gör ett pung-skägg av bin, leker tysta leken under smärtsamma förhållanden och blir stångade av tjurar. Det mesta är som vanligt även om mycket har förändrats.
Jackass Forever fortsätter till stor del i samma spår som Jackass 3D (2010). Den Do-It-Yourself-anda som präglade MTV-tiden under början av 00-talet har naturligt avtagit mer och mer för varje film. Parkeringsplatserna de åkte kundvagn på byttes ut mot inspelningsstudios, budgeten blev högre, produktionerna större och de fick dyrare leksaker att leka med. Men det fanns alltid en kreativ framåtrörelse där som jag kan tycka saknas i Jackass Forever. Känslan är att man har sett många av sketcherna förut fast i andra kostymer. Mycket är också hyllningar till gamla stunts.
Jag var nio år gammal när den första filmen kom ut och precis som många av kändisarna som gästar filmen är jag uppvuxen med Jackass på TV. Energin och kraften i deras grejer hade en enorm påverkan på min generation och fick många av oss att kasta sig in i närmaste buske och vråla ut ”Jackass!”. Mod eller idioti spelade ingen roll, det som lockade var friheten i att våga vara det ena eller det andra men framför allt så såg de ut att ha så sjukt roligt. Och roligt verkar de fortfarande ha, vilket gör det hela meningsfullt och värt att kolla på.
Under Jackass Forever skrattar jag ibland, ibland inte alls. Men när jag kommer ut från bion känner jag hur ansiktet värker från alla grimaser jag gjort under filmens gång och hur uppfriskande det ändå är. Ett sug efter att kasta mig in i en buske smyger sig på, men det är blaskigt och ruggigt ute, så jag låter bli.
