Safy Nebbous ”Inte den du tror”, filmatiseringen av Camille Laurens roman från 2016, spelar svårflörtad i början och initialt hittar jag bara en enda anledning till att ge den en chans. Juliette Binoches grandiosa skådespeleri, som blir någon slags kvalitetsstämpel, får mig att tålmodigt vänta på händelsernas utveckling. Allt eftersom fängslar också thrillerådran, och de intensiva sessionerna med terapeuten, spelad av Nicole Garcia, men själva temat filmen kretsar kring – en välbeställd nyskild medelålderskvinna som törstar efter kärlek – är lika överexploaterat och uttömt som Oatlys Ikaffe-hyllor i söderort.
Nabbou vill, precis som Gloria Bell-regissören Sebastián Leilo (som försökte förfula Julianne Moore genom att ge henne osäker blick och dålig hållning), övertyga tittaren om att Juliettes karaktär Claire i 50-års åldern inte är lika attraktiv som hon var i sin ungdom. Det är skamlöst otrovärdigt när hon sitter osminkad hos psykologen iklädd hornbågade glasögon och exponerar sina vackra grå hårstrån. Men! Det hon där berättar är en universell historia om en skör person som inte känner sig älskad och åtrådd. Claire upptäcker, i en våg av begeistring över sociala medier, lockelsen i att skapa sig en parallell verklighet på internet. Snabbt blir hon en fullblodad catfish som ger sig på sin unge men av henne måttligt intresserade älskares inneboende Alex (François Civil). Som den 25-åriga Clara återfår hon allt hon längtat efter samtidigt som hon i sin förälskelsemani helt tappar kontrollen.
Den utslitna men i denna film nödvändiga inramningen i form av psykologsamtal utvecklas till ett av de mest intressanta inslagen i filmen. De både berikar händelseförloppet med oväntade vändpunkter och hjälper till att lägga de pusselbitar som den olyckliga huvudpersonen tappat bort. Till sist sitter vi alla där med våra perfekt regisserade instastories, helt avslöjade och nakna.
