I Spy

Mm... Två av mina favoritskådisar mot varandra i en och samma film! Båda fortsätter dessutom sin inslagna bana från toppen rakt ned i fördärvet, vi tar dem en i taget: Eddie Murphy. Jag känner mig som en öm moder som vill yttra följande, Nej, Eddie, jag är inte arg på dig, bara besviken. Murphy pratar fortare än någonsin och spelar en kaxig boxare eller han spelar inte - han är Eddie Murphy, som vanligt. Det är bara att konstatera, han försöker inte ens gaska upp sin karriär. Varför kastar han sig inte över ett allvarligt drama? Producerar en dokumentär om Kanadas indianer eller söker som humorbefriad domedagsskurk i nya [I]Matrix[/I] eller vad som helst där han inte på autopilot slår på sin enmansshow utan att ens fundera på i vilket sammanhang han befinner sig?! Owen Wilson är fascinerande. Efter [I]The Royal Tenenbaums[/I] har han blivit storstjärna och man kan egentligen fråga sig varför. Han har sned näsa och styltig skådespelarstil och plutar märkligt med munnen, men det är nåt. Hans bräckliga lilla röst. Owen framför repliker nästan sjungande, småylande, förvirrat som ett drogat bi som försöker hitta rätt bland blommorna. Att bli A-listeskådis grundat på de meriterna är en bedrift! Men jag ska inte säga nåt, jag har själv haft en crush på Wilson. Han och Murphy parar upp i [I]I Spy[/I], baserad på TV-serie från 1960-talet, vilket naturligtvis innebär biljakter och explosioner och här även man-till-man-snack nere i ett avlopp. Snygga Famke Janssen är det kvinnliga alibit och Malcolm McDowell boven. Owen föreställer en förfärligt misslyckad hemlig agent som får Murphy på halsen när ett superavancerat osynligt (jepp) krigsflygplan ska återbördas från banditerna som stal det och nu tänker sälja vidare dyrgripen till den hugade gangster som betalar bäst. Någon övrig större idé med filmen är svår att finna. För det mesta är det slarvigt, flamsigt, lite rörigt, ganska töntigt men stötvis charmigt. Det enda som egentligen fungerar är samspelet mellan Murphy och Wilson, de verkar ha hemskt skojigt ihop. Men om de inte ser upp, kanske det här är sista gången de skrattar hela vägen till banken.