Hotell

Efter en traumatisk förlossning går Erika in i en djup depression. Under en lång tid isolerar hon sig i sin lägenhet utan att vilja träffa någon. Tillslut går hon ändå med på att pröva att gå i gruppterapi. Efter en av träffarna kommer hon tillsammans med några av de andra på idén att fly smärtan genom att anta en ny personlighet. Vilken plats passar väl bättre för det än ett hotell? Likt ett dockhus fylls sedan de tillfälliga rummen av dessa trasiga vuxnas låtsaslekar. Någon vill vara liten igen. En annan vill vara populär. Alla vill de ta en paus från sig själva. Langseth har lyckats skapa ett både originellt och underhållande manus om människor i kris. Hon redogör för deltagarnas sorg och smärta på ett osentimentalt sätt. De uppfinningsrika självhjälpsövningarna är bitvis väldigt roliga. Men medan gemenskapen i gruppen och dess udda karaktärer skildras med stor värme är det något i det raka bildberättandet och Erikas svala, designerskrudade uppenbarelse som skapar en viss distans. En kylighet som gör att Hotell ändå inte riktigt når ända fram.