Framgångsrike Anne (Trine Dyrholm) har allt man skulle kunna önska sig: ett meningsfullt jobb, en lycklig familj och ett danskt designhus med bluetoothögtalare. Hon lever ett vanlig familjeliv tillsammans med sin man Peter (Magnus Krepper), men allt förändras när Gustav, Peters sjuttonårige son från ett tidigare äktenskap, flyttar in. Gustav (Gustav Lindh) har haft en stökig uppväxt med sin mamma i Sverige, och Anne gör sitt bästa för att nå fram till honom. Snart inleder de en förbjuden relation som sätter hela Annes tillvaro på spel. Trine Dyrholm briljerar i rollen som skenhelig styvmamma, och Gustav Lindh är trovärdig som troubled teen i denna psykologiska thriller. Tillsammans gestaltar de på ett minnesvärt sätt hur destruktivitet kan uppstå och eskalera i en nära relation.
I Hjärter Dam får vi lära känna Annes många goda sidor långt innan det är tal om något moraliskt förfall. Hon balanserar karriär med rollen som stöttande fru och mamma som skjutsar till ridskola, och driver en advokatfirma inriktad på att hjälpa barn och unga. Efter denna karaktärsetablering avtecknar sig bilden av en samvetslös person successivt, och det blir en skrämmande upplevelse. Filmens svaghet ligger till stor del i dess tempo. Den dramatiska stegringen sker långsamt för att förstärka utvecklingens trovärdighet, men ofta slår det över och blir långtråkigt.
Filmfotot är vackert, och lövskogen som omger designhuset blir en effektfull kuliss som förstärker bilden av Annes isolering. Men budskapet om hennes andefattiga och ensamma tillvaro hade framgått även med hälften så många kamerasvep genom panoramafönster. Vi fattar; det finns inget yttre öga som kan ställa Anne till svars för hennes agerande, eftersom allt sker i hemmets trygga vrå. Filmen utmanar våra föreställningar om offer och förövare, men gestaltningen av en medelålders kvinnas moraliska förfall är i slutändan beklämmande konventionell.
