High Fidelity

Den mest förväntade kritiken när någon gör film av en älskad roman är förstås den att regissörer och manusförfattare gjort för stora ingrepp och förändringar. I [I]High Fidelity[/I]s fall är situationen snarare den motsatta. Regissören Stephen Frears ([I]Farligt Begär[/I], [I]The Snapper[/I]) och John Cusack (huvudroll, medförfattare och producent) har varit så trogna förlagan att de större delen av filmen låter Cusacks rollfigur Rob tala direkt in i kameran eller höras som en speakerröst mellan scenerna för att på det sättet behålla samma berättande ton som boken. Ett klokt val med tanke på att Nick Hornbys bok om musikfanatikerna i skivbutiken Championship Vinyl har redan blivit en klassiker. Mindre lyckat rent filmiskt då talscenerna sänker tempot och stoppar upp filmberättandet. Annars är filmatiseringen av [I]High Fidelity[/I] produkten av en rad lyckade val. John Cusack, med sitt stripiga hår och ledsna cockerspanielögon är utmärkt som skivbutiksägaren Rob, som delar sin tid mellan att göra upp topplistor över till exempel "de bästa låtarna om döden" och att sörja sitt senaste kraschade förhållande. Todd Louiso och, framför allt, Jack Black förvaltar väl rollerna som de nördiga och elitistiska musikälskarna som arbetar i Robs butik -- scenerna med deras extremt interna diskussioner och bitchandet mot okunniga kunder tillhör filmens höjdpunkter. Den enda egentliga missen är väl danska Iben Hjejle ([I]Mifune[/I]) som spelar Robs senaste flickvän Laura -- hon verkar ha så stora problem med att ens uttala replikerna att det inte blir någon kraft över till skådespeleriet. Som helhet håller [I]High Fidelity[/I] en konsekvent och rätt attraktiv slackerton genom hela filmen - förutom de eviga avbrotten med prat rakt in i kameran som drar ner helhetsintrycket. För John Cusack är filmen förstås ett stort steg uppåt på trovärdighetsstegen. Med egenhändigt producerade [I]Grosse Pointe Blank[/I] och huvudrollen i [I]I huvudet på John Malkovich[/I] har han visat att han i allra högsta grad har kontroll över sin karriär - och är beredd att göra oväntade val. Inte illa av en skådespelare som har tonårskomedin [I]16 Candles[/I] från 1984 på meritlistan. De flesta av hans kollegor från den tiden är ju sedan länge avpolletterade av filmindustrin.