Simon Sarnecki låter sig förföras av Jeff Bridges whiskeyögon i en samtidswestern i finanskrisens spår.
Texas är bankrutt. Efter finanskrisen återstår mest karg ökenmark, skuldsanering och arga arbetslösa cowboys med skjutvapen. Bröderna Tanner och Toby Howard har inte mycket att förlora när deras barndomsranch ska mätas ut av banken.
Det omaka brödraparet: en skjutglad kåkfarare (Ben Foster) och en ångestriden frånskild farsa (Chris Pine), väljer att utföra en serie rån mot samma bankkedja, som inom kort tänker lägga vantarna på deras arvslott. Den ena brorsan vill rädda sina barn från skuldfällan – den andra – drivs på av rent dödsförakt. Men polisen är snart bröderna hack i häl. Jeff Bridges spelar en desillusionerad snut, som tar på sig ett sista fall, innan det är dags att pensioneras för gott. Han har blivit något äldre än jag minns honom och frustar och rosslar fram sina repliker men de vilda whiskeyögonen och den säregna rösten är sig lik och gör honom fortfarande till en oslagbar outsider. Här gör han en roll han förfinat genom åren, från den ikoniska slashasen ”the dude” i kultklassikern The big Lebowski, till enögd sheriff på dekis i True grit.
Hell or highwater är en tät samtidswestern som lånar samhällskritiken från occupy-rörelsen med revolversiktet riktat mot den finansvärld som räddades ur avgrunden genom att gräva i skattebetalarnas fickor. Att placera en klassisk westernstory, med två omaka par, på olika sidor om lagen som långsamt cirkulerar varandra, i en samtid som kokar över av kollektiv ångest för stagnerande löner, klassklyftor och rasism, visar sig vara ett smart grepp.
Regissören David Mackenzie lyckas inte med Hell or Highwater göra lika stilsäker samtidswestern som säg bröderna Cohen, eller lika skickligt som en Ken Loach gestalta sociala orättvisor, men någonstans däremellan karvar han ut sin plats och jag njuter i fulla drag av en riktigt underhållande åktur genom ett Texas i förfall.
