Greven av Monte Cristo

Den här slimmade versionen av Alexandre Dumas epos från mitten av 1800-talet får till och med den tecknade versionen som jag läste som barn i "Illustrerade Klassiker" att framstå som djuplodande och känsligt utförd. Här är det i stället matinéfeeling för nästan hela slanten -- kryddat med lite tvålopera när bovarna spelar över i bästa Joan Collins-stil (som till exempel Guy Pearce från [I]Memento[/I]). Ja, till och med de 14 år som huvudpersonen sitter i en bortglömd källarhåla känns som ganska drägliga, fyllda av spännande tunnelgrävande och undervisning i kampsport. Och regissören Kevin Reynold (som bland annat har [I]Robin Hood[/I] och [I]Waterworld[/I] på sin meritlista) och hans manusförfattare har inte heller dragit sig för att skriva om slutet i en mer Hollywoodsk tappning. Det här är alltså en light-bearbetning, men bristen på självhögtidlighet gör också att [I]Greven av Monte Cristo[/I] är en uthärdlig kostymfilm. Ja, här och var blir det till och med riktigt roligt -- det finns ansatser som hade kunnat leda fram till en självmedveten och nästan ironisk film, men som tyvärr kommer bort i det stora hela. Om upphovsmännens hårdhänta bearbetning inte väcker någon stor litteraturhistorisk vrede, så är [I]Greven av Monte Cristo[/I] en helt okej bagatell i all sin pråliga utstyrsel.