Eva Hussons verklighetsbaserade Girls of the sun är trots sin titel inte särskilt solig. När hon skildrar en kvinnlig kurdisk militärtrupp som vill återta sin stad från IS så förpassas vi i stället till underjordiska tunnlar, trånga cellutrymmen och mulna slagfält. Endast ett fåtal gånger kan man skymta solstrålar, genom en fönsterglipa eller på den kurdiska flaggan.
Här hemma har Girls of the sun fått uppmärksamhet för att svenska Evin Ahmad medverkar. Hennes insats som pressekreteraren Berivan är habil men lättglömd, hon uttalar ett par repliker i filmens början och håller sig därefter i bakgrunden. I stället är det hämndlystna kommendanten Bahar som dominerar, och med Golshifteh Farahanis allvarsamma, nedtonade spel är det en rollfigur som vinner sympatier. Filmen består till hälften av tillbakablickar, oftast till sovsäckstäckta cellgolv där Bahar och andra kvinnor hålls som sexslavar av extremisterna. Då är det lätt att förstå Bahar när hon resolut pepprar ihjäl ännu en IS-anhängare på fältet. Synd bara att regissören Husson lagt allt sitt krut på långsamma, poetiska bilder men misslyckas med att frambringa någon nerv ur dessa. Visserligen häpnas man över det groteskt sköna när en bomb smäller och den svepande kameran fångar soldaters dammblekta, statyliknande ansikten – men var finns närvaron?
Kanske vill Husson att Emmanuelle Bercots rollfigur ska kompensera för denna känsla av vackert målade skal. Reportern Mathilde har mist sin man i kriget och ser striderna med en västerlännings ena öga (det andra är täckt med en ögonlapp). Hon är ”vår” representant i dramat, någon som publiken kan sträcka sig efter när krigets fasor blir obegripliga. Konstigt nog känns den skickliga, avspända Bercot närmast överflödig i sammanhanget. Hon står mest bredvid soldaterna och tar sina bilder, utan relevans för filmens framåtrörelse. Då är det intressantare att se hur de stridande kvinnorna förhåller sig till konflikten mellan krig och föräldraskap när deras egna söner rekryteras till IS mördarskola. Där är Girls of the sun något på spåren och med ett mindre spretigt upplägg hade den också kunnat komma i mål.
