I nästan ett århundrade har filmmediet förlitat sig på en standard om tjugofyra bilder per sekund. På 2000-talet har övergången till digitalt foto på allvar banat väg för intensivare bildflöden. Ang Lees Gemini Man är inspelad i formatet “3D+ in high frame rate”. Ett nytt, knivskarpt format som projicerar sextio 3D-bilder per sekund. Det skulle kunna beskrivas som ett försök till filmisk föryngring.
En föryngring föreslår äldre modeller. På 1980-talet utvecklade sci-fi-nestorn Douglas Trumbull formatet Showscan som skulle filma och projicera sextio bilder per sekund i 70mm. Idén var att högre bildhastighet skulle förhöja åskådarens känslomässiga respons genom att minimera det flimmer mellan bildrutor som hotar bryta illusionen om rörlig bild.
3D+ har en bildskärpa så påtaglig att den nästan skär igenom illusionen. Inte ens de häftigaste rörelserna i Gemini Man känns suddiga. I brist på en mindre cinefil liknelse får det verkliga livet att se ut som en medfaren filmremsa. En passande teknik för en film som på flera plan kretsar kring föryngring, även om den också kan summeras som ett gäng nötta klyschor i en splitterny kaross.
Will Smith spelar lönnmördaren Henry Brogan, som med 72 liv på sitt samvete bestämt sig för att det får vara nog. Men när hans pensionering hotar topphemliga försvarsplaner som dessutom involver skumma aktörer från den privata sektorn måste hans gamla arbetsgivare röja honom ur vägen. När allt annat misslyckats - Brogan är trots allt den bästa av de bästa - skickas en yngre version av honom själv ut för att avsluta jobbet. En klon avsedd att bli det perfekta vapnet. Någon med Brogans färdigheter och precision, men utan emotionell ballast.
Gemini Man var ursprungligen påtänkt redan 1997, men dåtidens dataanimation ansågs inte tillräcklig för att föryngra någon actionstjärna varpå produktionen lades på is. Idag är det inte bara den bländande mängden bilder per sekund som är filmens stora dragplåster, utan även den CGI som tillåter charmknutten Will Smith att medelst body-double även spela sitt yngre, klonade jag: Junior. 2019 övertygar tekniken.
Filmen är konstruerad kring dessa tekniska bedrifter. Med lövtunn intrig, styltig dialog och en oförlåtligt typcastad Clive Owen, hade det inte räckt långt utan Ang Lees beslutsamhet att testköra tekniken i tvåhundra knyck. Gemini Man rör sig som en spänstig hybrid av first person shooter och naturfilm befolkad av parkourskuttande lönnmördare . Det är en overklig upplevelse som införlivar gamla filmdrömmar om intensivare bildflöden och gränslös dataanimation. Ett med beröm godkänt testexemplar, men som i framtiden kommer kräva mer av innehållet.
