High school-tjejen Millies (Kathryn Newton) axel har just blivit genomborrad av en forntida dolk. Den notoriske seriemördaren Blissfield Butcher (Vince Vaughn) missade struphuvudet och det finns fortfarande lite liv kvar i Millie. Dolken, benämnd som La dola, sitter på metafysiska krafter och hastigt och lustigt byter Millie och seriemördaren kropp.
Freaky är ett isärfallande lapptäcke av intertextuella referenser. Namnet härleder till kroppsbyteskomedin Freaky Friday med Lindsay Lohan och Jamie Lee Curtis. Men filmens fundament utgörs av åttiotalets slashertroper: high school-karikatyrer som får springa för glatta livet när karl i mask smyger runt med vasst föremål i hand. Humorn i filmen bygger på att se en high school-tjej fångad i Vince Vaughns kropp. Ett koncept som känns igen från bland annat actionrökaren Face/Off. Eller för den delen den senaste vändan Jumanji-filmer, som mjölkar idén film efter film.
Referensmanin räcker inte långt och än värre verkar regissören Christopher Landon, med tidsloopsskräckisen Happy Death Day på meritlistan, inte bekväm med sitt eget koncept. Att se en stor och klumpig man bete sig som klichébilden av en tonårstjej är som sagt premissen som är menad att riva ner skrattsalvor. Men filmens ängslighet över att man ska uppfattas som repressiv i förhållningssättet till icke-binär könsidentitet leder till ett ansträngt romantiskt sidospår. Booker, som Millie trånar efter, faller för Millie medan hon fortfarande är fast i Blissfield Butchers kropp.
Det enda som egentligen verkar spela någon roll är att tillfredsställa fantombilden av vad en underhållningstörstande soffpotatis kan tänkas vilja ha. Allt annat är ovidkommande. Filmens motto kan således sammanfattas: man ska vara populär. Oavsett vad det säger om en.
