Före detta fruars klubb

I en komedi som till största del bygger på att redan uppbyggda förväntningar infrias, med råge, är det upplyftande att hitta något att förvånas över. Det var definitivt inte väntat att Goldie Hawn skulle spela blusen av Woody Allens favoritdam Diane Keaton. Men medan den sistnämda gör den neurotiker hon brukar och Bette Midler med okuvlig energi häver ur sig mer eller mindre väntade one-liners, visar Goldie Hawn, som den falnade filmstjärnan Elise, prov på något så rart som nyansrikedom och självironi.Till en viss gräns vill säga. Det är inte någon von Trier som står bakom kameran; denna film om det täcka könets hämnd på patriarkatet lär definitivt inte egga självgoda kommunalpolitiker och självutnämnda kulturexperter att köa för inlägg på kvällstidningarnas kultursidor. Vi ser istället en remake, eller närapå, på 80-talets lätt-feministiska 9 till 5. De ovan nämnda skådespelerskorna gör en medelålders trio som en gång varit skolkompisar, gått skilda vägar, och nu återförenas med ett mål i sinnet: att göra livet surt för deras respektive män som alla lämnat dem för någon yngre kvinna.Som sagt, det är Hawn som stjäl filmen, men detta kanske ändå mest tack vare att hon begåvats med den roligaste karaktären och, inte minst, de vigaste replikerna. Men det är egentligen orättvist mot världens alla ambitiösa och mer engagerade regissörer att kalla detta en film, och speciellt svårt blir det om man samma dag sett Peter Greenaways Pillow Book. Detta är nämligen bara en lång rad av sketcher, av karaktären skiftande från usla till roliga, sammanbundna av Diane Keatons tama och tvingat vältimade berättarröst. "Det finns bara tre sorts roller för en kvinna i Hollywood: babe, åklagare och På färd med Miss Daisy", säger Hawns Elise. Den tveklösa sanningshalten i det uttalandet filmen är över huvud taget fylld av gliringar mot, och flirter med, filmbranschen ger på sätt och vis Före detta fruars klubb ett visst existensberättigande. Men, det är väl å andra sidan inte just denna sortens film som eftersöks i den ofta ställda frågan: varför görs det inga bra roller för kvinnor?