2000-talets snuskigaste bästsäljare har blivit film – men det finns inte tillräckligt många sexleksaker i världen för att rädda förspelet från sadomasochistisk smörja.
Det är den numera kända historien om oskulden Anastasia Steele (Dakota Johnson) som motvilligt dras till den unge, mystiske multimiljonären Christian Grey (Jamie Dornan). Han släpper in henne i sitt ”lekrum”, men är tydlig med att passerkortet inte gäller hans hjärta. Kärlek och förhållanden är inget för honom, slår han fast – och envisas ändå med påflugna överraskningar, gåvor och dejter som krossar det slutna skal som envist byggs upp med klumpiga repliker.
Skådespelaren Jamie Dornan, mest känd för sin insats i tv-serien The Fall, spärrar upp ögonen ordentligt för att bidra med intensitet. Jag oroar mig mest för spänningshuvudvärken som stirrlekarna måste ha orsakat mellan tagningarna.
Medspelaren Dakota Johnson gör sitt bästa för att verka trovärdig när hon förtrollas av den känslostörda stalkern, men faller på den omöjliga uppgiften att pånyttföda något så klichétyngt som att bita sig i läppen. Och hon gör det många gånger, i hel-, halv- och närbild, tills åtråsignaturen liknar en hälsningsgest till pizzabudet i en porrfilm.
Mer spännande än snusket är personen i registolen: Sam Taylor-Johnson. En hyllad konstnär som fångat sina egna skutt i fotografier, sysslat med rökig tableau vivant och häromåret spelfilmsdebuterade med John Lennon-porträttet Nowhere Boy. Hennes intresse för kroppen är en utmärkt ståndpunkt för filmerotik, som i bästa fall kan utmana och utvidga ens fantasiers bildförråd. Något sådant sker dock aldrig i Fifty Shades of Grey. Trots en rejäl uppsättning handklovar, slipsar, ögonbindlar och smiskverktyg återvinns de mest konventionella kåtslagen med svepande silhuetter av styva bröstvårtor, bara magar, spända rumpor och buskigt könshår.
Det stora problemet ligger inte i den usla dialogen, det stela skådespeleriet eller ens de fadda försöken till nakenchock. Filmen är helt enkelt så förbannat livlös och långtråkig. Förhandsskriverierna har varnat om något farligt och upprörande, men den totala tristessen sätter stopp för känslomässiga utspel. Ett bottenbetyg för en snackis med kontroverskrydda som största säljpunkt.
Läs även om när vår redaktionsansvarige besökte Fifty Shades-hotellet med sin amerikanska lover.
