”På låtsas och på riktigt” – inget grepp är mer tacksamt när svidande modernitetskritik ska delas ut utan att den stora massan tappar intresset. Det är inte konstigt, men lite fascinerade.
För länge sedan satt försokratiska filosofer och funderade på en eventuell distinktion mellan sken och verklighet tills de stupade av trötthet; idag har din lokala konsumkassörska både The Truman Show och Stepford Wives i bokhyllan. Familjen Jones står sig ganska väl i konkurrensen. I centrum en bildskön, jagstark familj bestående av en fräscht golfspelande David Duchovny, designerdräktsmorsan Demi Moore och de två posh-ungarna, något slampiga men socialt imponerande Jenn (Amber Heard) och early adapter-sonen Mick (Ben Hollingsworth). De flyttar till ett generiskt Wallpaper-prenumererande villaområde någonstans i USA. Grannarna blir avis. Försöker kopiera, analysera, rent av bräcka deras frestande livsstilsmönster. Det är bara det att (osoft att veta innan man ser filmen, men det har ju inte precis gått att undvika) ”familjen” har citationstecken och istället är de fyra drillade konsumtionsmönsteranalytiska verktyg (skräll!!). Man kan svårligen kalla Familjen Jones originell, men det brukar vara betydligt plattare än så här. Ända tills det börjar hetta till (låtsas blir på riktigt, etcetera) är det här en duglig high concept-film av den typ som lär fortsätta dyka upp en par gånger om året ändå tills den dag vi återgår till bytesekonomi och vi alla flyttat till en lummig 4H-gård utan el.
