I långfilmsdebuten Excess Will Save Us återvänder regissören Morgane Dziurla-Petit inte bara till hembyn Villereau, utan även till sin egna Guldbaggeprisade, dokumentära kortfilm från 2019, som här lite smygandes utvidgas till fiktion. Fast Dziurla-Petit menar att hennes film är varken det ena eller andra, och av distributionsbolaget säljs den in som en hybrid.
Villereau saknar både biograf och apotek, här händer just ingenting, men ändå är alla rädda för terrorister konstaterar Morganes tonåriga kusin Faustine. Vid sidan om när familjen Petits lada brann ner är också det mest händelserika som tycks ha hänt den nordfranska avkroken i modern tid gången en duvjakt misstogs för terrordåd. Men bybornas rädsla stannar inte vid faktiska terrorister. Här har man också ett gott öga till Le Pen och drar gärna rasistiska vitsar runt köksborden.
Fördelad i kapitel med deskriptiva namn som “branden” eller “attacken” skildrar Excess Will Save Us bland annat Dziurla-Petits farbrors hopplösa aspiration att bli borgmästare liksom sin pappas romantiska förehavanden. Filmens tempo, kreativa klippning och sökande, ibland till och med splittrade blick, känns inte minst inspirerad av Agnès Varda. Men humorn är mörkare, och familjeporträttet kliver i samma lyteskomiska fälla som bland andra Ulrich Seidl har trampat i. Tyvärr lämnar det en stundtals oangenäm bismak även efter att det blivit helt uppenbart att gränsen mellan verklighet och dikt korsats. Det senare manifesteras inte minst av att Dziurla-Petit fabricerat inte bara sin kusin (som spelas av Kim Truong), men också Faustines pappa Fabrice (spelad av belgaren Jean-Benoît Ugeux).
Excess Will Save Us landar i en bristfällig men välkommen ansats. Ett lika pretentiöst som piggt försök som lovar mer för framtiden.
