Allting. Överallt. På en och samma gång. Exakt så känns det att uppleva Everything Everywhere All at Once. Titeln ljuger inte. Inte heller vore det att ljuga att kalla det för årets film. Precis som The Matrix går inte filmen att beskriva med ord, du måste uppleva den. För att ge någon form av ramhandling så handlar det om en överstressad kinesisk-amerikansk kvinna som har problem med deklarationen. Ja, det här är den mest galna film som gjorts om att bokföra sina kvitton. Men egentligen är det inte vad det handlar om. Utan om livet i sig. De val du gör. Och hur totalt crazy och vacker världen omkring dig är, trots all uppenbar meningslöshet. För att förstå vilken chock Everything Everywhere All at Once är för dina sinnen så måste du först veta vilka det är som ligger bakom filmen.
Regi & manusduon Daniels (Daniel Kwan & Daniel Scheinert) är genier i det absurda. Deras höftstötande galenskap som är musikvideon till DJ Snake & Lil Jons ”Turn Down for What” har över en miljard visningar på Youtube. Med rätta. Daniel Radcliffe har ett flertal gånger sagt att duon är de enda regissörer han skulle tacka ja till utan att behöva se ett manus först. Och det kommer från skådespelaren som spelade ett lik med pruttproblem i Daniels första långfilm Swiss Army Man.
Apropå skådespelare så finns det så mycket lovord att säga om Michelle Yeoh (Tai Chi Master, Crouching Tiger Hidden Dragon, Crazy Rich Asians) i huvudrollen. En rollprestation som måste växla mellan drama, komedi och kung fu, vilket hon gör fantastiskt. Sedan har vi Ke Huy Quan som ingjuter så mycket hjärta och godhet i filmen att man dånar. För att inte nämna: det är för guds skull Data (The Goonies)/Short Round (Indiana Jones och de fördömdas tempel) som är tillbaka som skådis för första gången på 20 år!
Att kalla Everything Everywhere All at Once för dadaistisk vore konstnärligt passande men också missvisande. Daniels bjuder inte på anarki, det/de universum de skapar har en logik. En logik där det mest bisarra och fåniga har en emotionell kärna. Filmen avväpnar dig med skratt så att du inte har garden uppe när de drabbande känslorna greppar tag i ditt inre. Så mycket går att säga om rollprestationerna, ljussättningen, den otroliga klippningen, manusets komplexa fantasifullhet och all annan teknisk briljans. Istället är det enda vettiga att säga: gå och se denna orgasmatiska upplevelse som både är fullkomligt livsbejakande som det mest galna du förmodligen kommer att se i ditt liv.